torsdag 13 augusti 2009

...ingen MR...

...blev det i Strömsholm. Efter att veterinären klämt, kännt och tittat på honom så konstaterade hon ganska snart att det rörde sig om en muskelskada i ryggen. Hon tyckte inte heller att det fanns indikation för MR när inget talade för nervskada.
Fick tid omg på rehab hos Lotta. Vi började med att gå igenom vad det kan ha varit som gjort att att han fått så ont. Överansträngning. Svårt när man har en sådan typ av hund som inte tar det lugnt fast det tar emot, hinner då gå väldigt långt.
Kommer bli en lång tids rehabilitering framför oss.
De 2 första veckorna kommer han endast få gå 6- 8 st 10 minuters promenader + gå i vatten 2*2*2 minuter/ 2ggr i vecka. Vecka 3 ökas en prom på med 5 minuter, dag 2 ökas ytterligare 1 prom med 5 min osv. Ni fattar. Han kommer även långtidsbeh m Rimadyl (1mån), alla promenader ska ske i koppel i långsam skritt. Detta för att försöka avlasta ond muskulatur + att bygga ny "rätt" muskulatur samt att "lära" honom nytt rörelsemönster. Successiv ökad belastning över väldigt lång tid. Varje dag ska han även stretchas efter varje promenad och masseras minst 2ggr/dag över det ömma området. Han får inte heller hoppa upp och ner i bil/möbler, gå i trappor etc. Det här kommer verkligen bli ett heltidsjobb.

Vi kom tillbaks på ons morgon till rehaben och Lotta, fick mer massage samt prova på waterwalken. Det blev väldigt tydligt hur svårt och tungt det var för honom att skritta i motstånd när han tvingas lyfta på benen ordentligt.
Alla ni som kanske gjort som jag, tänk på att det är viktigt att hunden får skritta och bygga muskler i skritten..

Det ska verkligen bli intressant att se hur dom här månaderna kommer gå. Vill inte ens tänka på hur han kommer bli när Rimadylen fått verka ordentligt och han blir smärtfri...liten galen mallepojke som är förvisad till ett liv i koppel...ojoj..
Kommer bli mer bloggande nu, om än korta inlägg, så att jag kan se hur pass duktig jag varit med vårt rehabprogram.

Tjipp på er.



Vi planerar ett Å.B i Luleå, gammelstan, på en månad för uppföljning.

Nu gäller det att vara nogrann och konsekvent.

3 kommentarer:

Carin sa...

Hej

Vad skönt att det "bara" var en muskelskada. Jag VET vad du kommer att gå igenom!
Mia hade "samma" program när hon hade sin fula muskelskada i ljumsken för några år sedan; metacam i 2 månader, koppelpromenader osv osv. Jag gick skrittpromenader i snö med henne - då tvingades hon lyfta benen. Så småningom började jag cykla i sakta trav vilket också ska vara bra.

Khi hade 3 månader av korta koppelpromenader, medicinering, inga hopp, sova i kompostbur, medicinering osv osv efter operationen. Med henne körde vi simträning och waterwalk för att "komma igång" igen!

Lycka till!!

Angela sa...

Bra ni har fått veta vad Nanos bekymmer handlar om och att ni har en plan!
Kramar Rottisligan i Adak

Ann-Sofie och Qurre sa...

Förstår att vägen känns lång just nu. Kämpa på!!! För varje dag som går så kliver ni ett steg närmare målet. Ni är så bra ihop, du och Nanisen!!!